Frostgren: En dag i San Myshunos park
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Trots att Jens blivit äldre så drömmer han fortfarande mycket mardrömmar. Med tårar i ögonen går han in till sina föräldrars sovrum, väcker dem och berättar om monstren under sängen.
Salim, som är en lat sim och älskar att sova, blir riktigt förbannad. "Nu är jag less på det här!" muttrar han argt och stampar ut ur sovrummet. Den här natten tänker han inte trösta Jens. Han bör väl veta bättre nu – det finns inga monster under sängen!
Sierra suckar bara, räknar till tio och tar några djupa andetag för att inte börja gräla med honom framför Jens.
"Det är ingen fara Jens, och bry dig inte om pappa. Du kan alltid komma till oss, det spelar ingen roll om det är mitt i natten. Kom nu, så ska jag skrämma iväg de läskiga monstrena åt dig!" säger Sierra kärleksfullt till sonen.
Senare på dagen beger de sig ut till parken. Hela familjen. Vädret är varmt och härligt, och det är inte för många simmar i parken.
Sierra och Salim passar på att fiska lite – bra ingredienser till den icke-vegetariska maten och ett extra klirr i kassan för den överblivna fisken. Det gick dock inte så bra, eftersom de aldrig fiskat förut. Alla kunskaper som Sierra hade som liten har hon tyvärr glömt bort. "Åh, Salim, tänk att det var det här min barndom bestod av" säger Sierra.
Pojkarna leker för fullt! "Tänk vad kul det skulle vara att ha en lekpark på gården" säger de till varandra, och pratar drömmandes om ett hus. Lägenhetslivet må vara smidigt på sina sätt, men en egen lekpark slår allt.
Frostgren: Barnkalas för Jens
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Den yngste sonen Jens födelsedag är här! Sierra och Salim kan fortfarande inte förstå att deras barn blivit så stora – och att Jens snart ska börja skolan är helt ofattbart. Han kommer att gå samma skola som sin storebror, så det är iallafall tryggt.
Dagen till ära bakar Salim en chokladtårta. Gästerna kommer på eftermiddagen, och det är mycket som ska fixas tills dess. Leksaker ska plockas bort, bänkar ska torkas, toaletter ska städas och ja, tårtan ska gräddas.
Jens blir glatt överraskad av alla nya simmar som kommer till honom. Alla vill gosa, krama och pussa på honom. Han förstår inte riktigt varför – men lite uppmärksamhet sitter aldrig fel.
Alla firar Jens – och kan inte låta bli att fascineras av hur långt deras vän Sierra kommit i livet, men speciellt hur barnen också tagit sig fram i livet. Det må ha gott många år sedan Sierra flyttade hit och blev deras vän, men ändå. Idag är de ett stabilt gäng, fortfarande.
"Men Salim, när är det dags för nästa barn då? Nu är ju småbarnslivet förbi, och du börjar redan få gråa hår ser jag" säger Pranav och ger Salim en utmanande blick. "Jadu, only time can tell..." säger Salim och rycker på axlarna. "Vi har inga planer för barn nu, men det hade vi ju inte med pojkarna heller... så vi får se!" säger han.
Barnen är på sina rum och leker – och de vuxna passar på att äta lite till, och diskutera alla grejer som händer i livet. Allt från karriärer till husköp, flyttar och familjelivet.
Frostgren: Salim är sjuk hela tiden
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Lille Jens drömmer ofta mardrömmar, och hinner precis in till storebrodern Jeremias rum innan mamma Sierra kommer och stoppar honom. "Nej du, låt din bror sova, han ska ju till skolan imorgon!" viskar hon och lyfter upp Jens i sina armar.
Den övriga familjen är iväg på skola och arbete – och Sierra väljer att jobba hemifrån för att ta hand om sin yngste son. Dåliga nätter päverkar hela hans dag, och lite kvalitetstid sitter ju inte helt fel. Sierra nätverkar med journalister och Jens spelar olika småbarnsspel på sin iPad.
Salim och Jeremias kommer hem samtidigt och sätter sig direkt och spelar lite tv-spel tillsammans. Som vanligt har Salim dragit på sig ännu en förkylning, trots den medicin som han drack häromdagen. Några klunkar till av medicinen så mår han lite bättre, och utslagen tonas ner och försvinner.
Middagen är framdukad – och för en gångs skull är det Sierra som står för matlagningen. Den yngste sonen sover redan sött i sin säng, och Sierra har fortfarande pyjamas på sig. Den har hon haft hela dagen.
Sierra berömmer Jeremias för att han dukat bordet, men framför allt för att han är så duktig i skolan. Jeremias blir lite generad, ungefär som om han inte tycker sig förtjäna berömmet hans mamma ger honom. "Men jag gör bara det jag tycker är roligt!" säger han.
Sierra berömmer Jeremias för att han dukat bordet, men framför allt för att han är så duktig i skolan. Jeremias blir lite generad, ungefär som om han inte tycker sig förtjäna berömmet hans mamma ger honom. "Men jag gör bara det jag tycker är roligt!" säger han.
Frostgren: Jordbävning!
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Salim och Sierra kämpar hela tiden mot förkylningar och sjukdomar – förmodligen något som dras med från barnens dagis, eller kollegorna på jobbet. Den här gången har Salim gett upp alla huskurer och tupplurar och dricker istället den medicin som Sierra beställt åt dem. Äckligt, ja, men det fungerar iallafall.
Deras lediga dagar spenderas hemma med barnen. Salim hjälper den äldste sonen, Jeremias, med skolstarten. Han är en flitig liten unge och lär sig allting riktigt snabbt.
Medans barnen leker passar Sierra och Salim på att laga allting som gått sönder i lägenheten. Diskmaskinen och duschen i det ena badrummet. En dag, när de har nog med pengar, ska de köpa nya, flashiga apparater som inte går sönder hela tiden.
... när Salim går över till köket för att se hur det går för Sierra så känner han hur hela byggnaden skakar. Ordentligt. Nästan så han tappar fotfästet. "Helvete... inte en jordbävning!" skriker han över den öppna planlösningen. I panik hinner han märka att hans familj inte är där i den stora delen av lägenheten. Han tar sig för hjärtat, som vägrar lugna ner sig.
Och plötsligt skakar hela byggnaden. Igen. Och igen.
Och plötsligt skakar hela byggnaden. Igen. Och igen.
Frostgren: Tjuriga barn i trotsåldern
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Sedan storebror Jeremias fått ett eget rum tycks Jens mardrömmar hända varje natt. Med vacklande steg springer han in till sin storebror och ber om tröst. Jeremias vaknar av Jens gråtande, men blir inte arg för det. Han vet hur det känns, han har ju också mardrömmar ibland. Monstren under sängen är ju faktiskt på riktigt!
"Det är ingen fara, Jens" säger Jeremias och kramar sin bror. "Men gå och lägg dig nu innan mamma och pappa hör att du är vaken" viskar han, tar sin bror i handen och följer med honom in till hans rum.
Men det dröjer inte länge innan Jens är uppe på benen igen. Istället för att väcka sin bror en gång till bestämmer han sig för att stöka ner lite. Vad ska han annars göra när ingen är vaken och kan leka med honom?
Återigen tar han målarfärgen och skvätter den över golvet. Det är kul, riktigt kul! Färgen över det mörka trägolvet ser så roligt ut, tycker han. Men Salim vaknar av ljudet i lägenheten, och stiger upp för att se vad som är på gång. Hans första tanke är att det är grannarnas oväsen, som det brukar vara. Men när han ser att det är den yngsta sonen som lever rövare blir han riktigt arg. Inte bara för att han är en lat sim och älskar sin skönhetssömn, utan mest för att det här inte är vad de uppfostrat sina barn att göra. Varför trotsar Jens så mycket just nu? Kan det vara trotsåldern, ändå?
"Jens! Sluta med det där!" säger han barskt. Jens blir genast arg, börjar stampa med fötterna och slänga med armarna som bara ett litet småbarn kan göra.
Efter mycket om och men lyckas Salim få lille Jens att lägga sig. Men han är inte trött, och vägrar att sova, han vill ju hellre leka såklart. Sova är tråkigt!
Men Salim ger inte upp. Han är ändå ledig imorgon, och kan därmed sova lite längre än vanligt för att sedan ta hand om barnen när Sierra är på jobbet. Han läser en barnbok för Jens, som till slut somnar. Trots en jobbig natt kan han inte låta bli att titta kärleksfullt på det lilla barnet som sover så sött. "Jag antar att det är såhär att vara pappa" suckar han och ler innan han försiktigt smyger ut från pojkrummet.
När Salim ändå är vaken passar han på att stoppa om Jeremias. Han kan inte låta bli att bli sentimental när han står i sin sons nyrenoverade, egna rum. "Tänk att våra barn är så stora... och att vi lyckats skaffa honom ett eget rum" tänker han. Salim är stolt över en sådan liten grej, ett eget rum till sönerna – stolt över allting han och Sierra åstadkommit. För sina barn, för dem själv. För sin familj.
Frostgren: "Det är ingen idé att du duschar"
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Jeremias första skoldag börjar närma sig, men det finns fortfarande några dagar att förbereda sig innan terminen börjar. Till sin sjätte födelsedag fick han, den äldste sonen, sitt eget rum. Precis intill lillebrodern Jens. Renoveringen är nästan klar, och de gamla möblerna ska säljas för att kunna köpa nya.
Sierra och Salim är riktigt taggade på sitt första barns skolstart. Området de bor i, det vill säga konstdistriktet, lovar bra skolor, vilket faktiskt var en stor anledning till varför de flyttade dit för flera år sedan när Sierra blev gravid. Jeremias är grymt exalterad för att börja skolan, mest av allt ser han fram emot att rita och vara kreativ.
Sierra och Salim passar på att äta frukost, innan det är dags för jobb, tillsammans i soffan. "Tänk att han börjar skolan snart! När blev han så stor?" säger Sierra. "Eller hur! Och snart är Jens där också..." säger Salim med märkbart vattniga ögon.
De fortsätter prata om allting som måste förberedas innan skolstarten. Samt hur lille Jens ska passas under vardagarna, och om barnvakten ska stanna kvar även efter Jeremias kommit hem från skolan framöver. Precis när de nämner barnakten så kliver hon in genom ytterdörren och ropar glatt "hallå".
Föräldrarna är på jobbet och Jeremias leker i sitt nya rum. Det är precis lika stort som hans lillebrors, men med andra tapeter och lister. Favoritleken är att leka doktor med dockan han fått av sina föräldrar – förutom att leka med sin bror såklart, när han inte sover eller är typiskt småbarns-grinig.
Flera timmar senare kommer Sierra och Salim hem. Jeremias springer till hallen och kramar om sin pappa. "Men tjena grabben! Hur har du haft det idag? Visst har väl barnvakten varit snäll mot dig och Jens?" säger Salim till Jeremias.
Samtalet fortsätter, och Salim frågar Jeremias om han kan tänka sig att duka fram tallrikar i köket. Jeremias tackar glatt ja, glad över att bli erbjuden en sådan vuxen-göra.
Sierra går förbi familjemedlemmerna med den yngste i famnen. "Han har stökat ner. Igen! Det är färg överallt" muttrar hon irriterat. Inte nog med att hon haft en jobbig arbetsdag, så kommer hon också hem till ett lortigt barn. In i badrummet, på med badvattnet, i med lite roliga bubblor till Jens.
Jeremias dukar middagsbordet, men trots det äter de vid bardisken. Spaghetti med tomatsås blev det, något som Sierra kan äta eftersom hon är vegetarian. Sierra går och lägger lille Jens i sitt rum, trött efter ett stojigt bad.
Salim och Jeremias är mitt uppe i en vild diskussion om fantasivärldar när Sierra kommer på att hon måste packa en matsäck till Jeremias. Det kanske inte är skoldags än förrän på några dagar, men hon kan iallafall öva. Och så har han något att äta imorgon om han skulle vilja.
Det är stökigt i köket, kaffemaskinen stinker av gammal kaffesump och Sierra blir på ännu värre humör. Det är som om allting i arbetsvärlden går emot henne. Ingen befodran på länge, och för lite följare på sociala medier. Är hennes liv inte roligt att följa nu bara för att hon är en kämpande tvåbarnsmamma i ekonomisk kris?
När Jeremias springer in på sitt rum för att leka lite till innan läggdags passar Salim på att fråga Sierra vad som står på. "Du, jag ser att du är på dåligt humör. Har det hänt något?" frågar han. "Nej, en dålig dag på jobbet bara. Jag stressar sönder" förklarar Sierra. Salim lyssnar på henne, och förstår, som bara han kan.
Han fortsätter berätta om sin arbetsdag. Hur bra det går med hans böcker och att företaget han jobbar på verkligen vill fortsätta satsa på honom. Sierra blir genast lite gladare. Bra nyheter var precis vad hon behövde.
När de ätit klart och diskat de smutsiga tallrikarna är det dags att göra de sista kvällsbestyren innan de själva går och sover, redo för ännu en arbetsdag.
"Jag ska bara hoppa i duschen" säger Sierra. "Ähh, strunta i det. Det är ingen idé att du duschar nu. Jag har ett annat förslag" säger Salim och närmar sig Sierra, kvinnan som han älskar och vill ha mer än allting annat just nu. "Som sagt, det är ingen idé att du duschar. Du kommer ändå bli svettig efter det jag tänkt göra med dig" fortsätter han, och tar hennes hand och leder henne in till deras sovrum.
"Jag ska bara hoppa i duschen" säger Sierra. "Ähh, strunta i det. Det är ingen idé att du duschar nu. Jag har ett annat förslag" säger Salim och närmar sig Sierra, kvinnan som han älskar och vill ha mer än allting annat just nu. "Som sagt, det är ingen idé att du duschar. Du kommer ändå bli svettig efter det jag tänkt göra med dig" fortsätter han, och tar hennes hand och leder henne in till deras sovrum.
Frostgren: Sätt inte surfplattor i barns händer
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
En tidig morgon bankar någon på dörren. Mitt i morgonbestyren när Sierra håller på att fixa sig för jobbet, och göra frukost till familjen. Det är grannen som kommer för att klaga på hur de väsnas, men specifikt hur de väsnats under natten.
"Ursäkta?" säger Sierra förvånat. De har bott här i hur länge som helst, och de har aldrig fått klagomål. Snarare tvärtom så har det varit Sierra och Salim som fått gå och klaga på dem. "Kom inte hit och klaga bara för att du är avundsjuk på att du inte får dig något om nätterna" snäste hon.
Hon vänder sig om för att gå in i sin lägenhet igen, men sneglar över axeln och säger "Men framför allt. Klaga inte på mina barn en gång till!"
Lilla Jens vaknade av bankandet i hallen, och gråter förskräckt i sin säng. Sierra hör honom, och går in för att stoppa om honom igen. "Förbannade grannar" muttrar Sierra när hon går ut ur pojkrummet.
Det dröjer inte länge innan Jens vaknar igen – den här gången av en läskig mardröm. Han letar efter mamma Sierra, men hon har redan hunnit åka iväg till jobbet. Vacklandes springer han till föräldrarnas sovrum.
Salim vaknade av tassande små barnfötter i hallen, och förstår att det är något av barnen som vaknat av sig själva. När han ser Jens krokodiltårar rulla ner för kinderna ler han – Jens är ju så söt i sin lilla monsterpyjamas. Han kramar om sonen och bär honom sedan tillbaka till sitt rum.
Sierra blir bjuden med på loppmarknaden – självklart är det vännen Jesminder som bjuder med henne. De möts upp direkt efter jobbet, och efter de kramat om varandra börjar de genast skryta om sina barn. Jesminders barn är mycket äldre än Jeremias och Jens, så Sierra lyssnar gärna på hennes råd.
Just den här dagen fanns det inte så mycket av intresse på marknaden. Sierra fick hem en soffa, som hon sedan sålde när hon insåg att den nog inte passade i lägenheten trots allt.
Där hemma, framåt kvällstid, bråkar lilla Jens med sin pappa. Salim håller på att bli galen, han som har ett sådant tålamod med barnen börjar tappa det. Jens vägrar äta, stökar med maten och häller ut den på golvet.
Men inte nog med det. Han stökar också ner med storebroderns målarfärg. Fläckarna på golvet är svåra att ta bort, men framför allt på mattan.
För att lugna ner barnen – speciellt Jens, så ber Salim Sierra köpa några surfplattor innan hon kommer hem. Sagt och gjort, två nya surgplattor investeras till barnen.
De som hade lovat att aldrig sätta surfplattor i barnens händer....
De som hade lovat att aldrig sätta surfplattor i barnens händer....
Frostgren: Liten blir stor
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Sierra och Salim turas om att ta hand om sönerna på helgerna. På vanliga arbetsdagar är det pappa Salim som får stå för det mesta eftersom han börjar senare än Sierra, och sedan är det barnvakten som kommer när han åker till jobbet. Månaderna går fort, och det är redan bebisen Jens födelsedag.
Den yngste, Jens alltså, har blivit en riktigt stor liten kille. Bebistiden är förbi och nu är det dags för Salim och Sierra att lära sitt yngsta barn allt de kan. Han är dock en envis liten grabb, raka motsatsen mot storebror Jeremias.
Jeremias fascineras av sin lillebror – han tycker det är konstigt att han inte kan gå eller prata, precis som han. Medans Salim försöker lära den minste lite nya ord så irrar Jeremias omkring i rummet som han delar med lillebrodern.
När solen gått ner och San Myshuno börjar mörkna är det dags att natta pojkarna. Varje kväll läser han en bok för dem, ofta en han skrivit själv. Ikväll är det Jeremias som får lägga sig först – för snart är det hans första skoldag! Dags att börja lägga barnet i tid, med andra ord.
Pojkarna har äntligen somnat sött i sina små sängar, och Salim går in till hans och Sierras sovrum. Sierra har fullt upp med att organisera i sin garderob – och välja vilka kläder hon ska ha den kommande arbetsdagen.
De sätter sig på sängkanten. Det är helt tyst i lägenheten – inga grannar som lever om, och inga barn som väsnas när de egentligen ska sova. Bara deras egna andetag hörs. Men Salim avbryter tystnaden genom att kittla sin fästmö skoningslöst. "Nej, sluta! Det kittlas! Vi kommer väcka barnen" viskar Sierra lite för högt emellan skratten.
Kvällen avslutas på bästa sätt. Tillsammans. Salim berättar om alla nya saker han lärt barnen idag, framför allt Jens som fortfarande kryper fram över trägolven.
Sierra tittar stolt på sin kille. Hennes fästman, som är den bästa pappan i världen till deras söner. Trots jobb och slit varje dag så tar han varenda minut som blir över för att spendera med henne eller med barnen. Salim pratar oavbrutet, stolt över allt deras barn lär sig varje dag. Sierra tystar honom med en djup kyss. Och sedan är de under lakanen.
Sierra tittar stolt på sin kille. Hennes fästman, som är den bästa pappan i världen till deras söner. Trots jobb och slit varje dag så tar han varenda minut som blir över för att spendera med henne eller med barnen. Salim pratar oavbrutet, stolt över allt deras barn lär sig varje dag. Sierra tystar honom med en djup kyss. Och sedan är de under lakanen.
Frostgren: En ny familjemedlem
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Efter en kortare sjukskrivning är Sierra tillbaka på jobbet, och Salim stannar hemma istället för henne. Han tar familjeledigt och passar på att umgås med Jeremias.
Jeremias växer det knakar, och kan till och med äta själv. Salim ser på sin son, nästan så att han har tårar i ögonen. Trots jobbiga småbarnsfasoner så vill han inte att den lille pojken ska växa upp.
Under Jeremias lunchtupplur blir den nya teven levererad. En riktigt stor teve med kurvade kanter! Salim är nöjd, men han vet att Sierra inte är lika glad över det nya inköpet. Det hade blivit en stor diskussion, nästan ett gräl. Men teven är här, och Salim är nöjd. Även om han sa att han köpt den för de framtida filmkvällarna med familjen, så var nog möjligheten att spela tv-spel närmare sanningen.
Sierra kommer hem med lite nya kläder. Allting hon tidigare haft på sig passar inte det åtta månader stora gravidmagen. En jumpsuit fick det bli, och hon är märkbart nöjd över det nya inköpet.
På natten kommer värkarna, och Sierra väntar ut dem så länge hon orkar innan hon och Salim drar till sjukhuset. Kvar hemma blir Jeremias med barnvakten. När föräldrarna kommer hem igen kommer de ha med ett syskon till honom!
Flera timmar senare föds en pojke – som får namnet Jens Frostgren. De får klartecken av läkarna att åka hem direkt, vilket Sierra och Salim glatt gör.
Frostgren: Sierra blir sjuk
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
I takt med att magen växer, så växer också oron. Den ekonomiska situationen är nästan lika illa som innan det första barnet Jeremias föddes. Visserligen är bostaden bättre, större och bättre anpassad för ett barn, men pengarna på kontot räcker inte till så som Sierra önskar. Så trots en liten bebis hemma, och en i magen så pallrar sig Sierra iväg till jobbet.
Just idag börjar Salim sent, och spenderar varje minut han kan med Jeremias. Han lär honom allt han kan. Att prata, att gå och att gå på pottan. Sen vanlig uppfostran också, såklart.
Trots att klockan bara är kring lunchtid är Salim redan helt slut. Det är dags för Jeremias tupplur, och han läser honom till sömns. Huvudvärken är ett faktum, och trots allt kaffe han fått i sig på morgonen är han precis lika trött som sin son.
Salim tar en tupplur på soffan, något som han älskar att göra i och med den lata egenskapen han har. Men det dröjer inte länge innan han vaknar av småbarnsgråt och små tassande fötter på trägolvet. Lille Jeremias kommer vacklandes ut ur sitt rum, med tårar i ögonen. Än en gång har han drömt en mardröm.
Sierra ramlar in genom ytterdörren, trött av dagens arbete. Trots att det var ett kort pass. När hon ser att Salim är precis lika sliten så passar hon på att ringa barnvakten de haft kontakt med tidigare. "Gå och ta en kopp kaffe, så orkar du springa på det där mötet du skulle på" säger Sierra till Salim.
Barnvakten är där på några minuter, och avlastar Sierra medans hon får i sig den sena lunchen. Hon ser på sin son, som försöker lära sig alla de ord som barnvakten visar på bildkorten. Jeremias lär sig så snabbt – en sådan klok liten unge. Barnvakten är guldvärd, hon stannar inte länge, men åtminstone länge nog för att Sierra ska hinna äta upp sin mat och stilla den kurrande magen.
Sierra trodde aldrig att man kunde älska en person såhär mycket – kärleken till Jeremias är oändlig. Hans små kramar gjorde allting så bra.
Sierra har inte ens fått av sig arbetskläderna, trots att hon till och med badat Jeremias. Salim kommer in genom dörren, äntligen klar med det möte han var på. Det har redan hunnit bli kväll, och dags för gossebarnet att lägga sig för natten.
"Hur ska bebisen rymmas här, Sierra? Jag vet att vi har ett rum till, men det skulle ju bli vårat kontor... och det måste ju renoveras... det kommer vi aldrig hinna!" konstaterar Salim med armarna viftandes.
Salim har rätt. De må bo i en tre-rummare, men det tredje rummet kommer inte hinna bli klart tills barnet föds. Jeremias och den nya bebisen får dela rum. Det blir lite trångt, men de bör rymmas ändå.
De sätter sig i soffan, och Salim trycker i sig sin middag. Sierra har fått utslag i ansiktet, om det beror på graviditeten eller något typ av virus är oklart. Hon har inte tid att bli sjuk nu, hon måste ju jobba! "Men du, jag ser ju hur dåligt du mår. Gå och lägg dig, så kommer jag sen. Jag ska bara se klart det här avsnittet" säger Salim.
Frostgren: Ett oväntat scenario
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Medans Jeremias fortfarande sov sött passar det nyförlovade paret Sierra och Salim på att äta en god frukost tillsammans. Salims pannkakor har blivit bättre, och matlagningskunskaperna växer för varje gång han lagar mat.
"Vi måste sätta igång och måla i Jeremias rum, jag har redan köpt färg så det är bara att du sätter igång. Så är det klart innan Jeremias födelsedag" säger Sierra med fingret i luften. Jeremias första födelsedag närmade sig med stormsteg. De hade inget kalas planerat, utan tänker bara ha en intim familjestund. Med så många projekt i lägenheten och renoveringar som måste göras tänker bröllopsplaneringen vänta några år.
Sierra har aldrig bakat en tårta i sitt liv, och egentligen borde det vara Salim som bakar den. Men hon passar på att öva medans det fortfarande är några dagar kvar till sonens födelsedag. Det går ganska bra ändå, trots bristande kunskaper.
Och plötsligt slår det henne, om Sierra ska vänta med den glada nyheten tills sonens födelsedag. Eller om det kan ta bort glansen från den stora dagen?
Hon går in på toaletten, slänger av sig morgonrocken och sätter sig på toalettstolen. I handen har hon ett graviditetstest. Sierra är säker på att hon är gravid igen, men det skadar aldrig att få det bekräftat.
Och visst har hon rätt. Hon springer in i sovrummet där Salim sitter på sängkanten och berättar den glada lägenheten. Återigen är graviditeten oväntad, men dock så efterlängtad. Ett till barn, ett syskon till Jeremias!
Salim kan inte dölja sin lycka. Visst hade han haft det på känn, Sierras humör hade varit lite oumbärligt ändå. Men att hon skulle bli gravid igen, så snabbt, hade de aldrig väntat sig.
Frostgren: Romantikfestivalen
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Mammaledigheten har hållt Sierra hemma, inte för att hon haft något emot det, varje minut med sonen Jeremias är guldvärt. Och att lämna sin nyfödda son var svårare för henne än vad det var för Salim, kanske var de moderskänslorna som styrde.
Vännerna har dock börjat slita i Sierra, de vill att hon kommer ut, att de kommer på deras fester eller bara hänger med på någon av festivalerna. Jesminder ringer och frågar om Sierra vill komma med det lyxiga gymmet i höjdarkvarteret. Det gym som Pranav Ghandi en gång försökt ragga med Sierra till. Sierra tackar ja till Jesminders erbjudande, det kan ju vara kul att träffa en god vän, som dessutom har barn själv och kan ge henne lite råd. Sen så är det dags att få tillbaka den slinka form som Sierra en gång haft. Gravidkilona hade ännu inte försvunnit, inte för att hon egentligen brydde sig. Men kroppen måste förbli stark, speciellt ryggen i allt kontorsjobb.
De möttes upp på gymmet, och skrattade gott åt det faktum att deras outfits var likadana, och inte alls lika lyxiga som alla rika simmar hade i det exklusiva kvarteret.
Många skratt och intressanta samtal om barnen varvades med basket. Båda två var lika dåliga, men det var iallafall träning. "Har du varit på romantikfestivalen någon gång? Jag skulle kunna köra dit dig när vi tränat klart. Ring mannen din och ta med honom vettja" sa Jesminder.
Sierra lydde sin väns råd och mötte upp Salim på festivalområdet. Jesminder var barnvakt åt lilla Jeremias medans Sierra och Salim roade sig. De behövde lite tid för sig själva. Kärleken hade inte svalnat, det skulle den nog aldrig göra, men tiden för varandra fanns inte riktigt med en skrikande bebis.
Festivalen var fantastisk. Riktigt vackert med San Myshunos ljus. De rådfrågar kärleksgurun, som utlovar att Sierra och Salim absolut kommer vara tillsammans för evigt. Inte för att de någonsin tvekat, deras kärlek var oändlig. Både för varandra och till sitt barn.
Efter varsin kopp te och uppmuntrande ord från kärleksgurun tog Sierra tillfället i akt och förklarade sin kärlek till Salim. Han blir smickrad – det är inte ofta som Sierra sätter ord på sina känslor för honom.
Även Salim tar ett steg – och friar till Sierra. Helt spontant, helt oväntat. Så mycket kärlek, så mycket känslor. Självklart säger Sierra ja. Äntligen var de förlovade.
Frostgren: En större lägenhet i ett bättre område
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Efter en dramatisk budgivning lyckades lägenhten i Hakimhuset bli deras. Lägenheten var starkt eftertraktad, kanske inte så konstigt med tanke på dess fantastiska läge och historiska märke. Tydligen hade flera kända simmar bott där genom tiderna, och det syntes på alla maffiga stentavlor runt om i lägenheten. Sierra och Salim fick inte ta bort dem, men det hade de inget emot. Det var lite coolt faktiskt.
Handpenningen gick på över 5 000 simdaler, men eftersom de lyckades köpa den omöblerad hade de flera tusen kvar på bankkontot. Köket var första prioritet att renovera, till ett modernt i helsvart finish. Lägenheten var stor, och hade tre sovrum. Det tredje rummet ska eventuellt bli ett kontor, där både Sierra och Salim kan arbeta vid sina datorer. Men det fanns inte pengar till det nu, så det fick vänta några år.
Trots att Sierra är höggravid så fortsätter hon att jobba. Karriären betyder mycket för henne, och simdalerna behövs för att hushållet ska fortsätta gå runt. Salim tjänade bara några hundra på sina böcker, men jobbade jämt och ständigt för att få sina böcker sålda.
Som blivande förstagångsföräldrar tar Sierra och Salim varje ögonblick till övning. Salim, som förvisso är väldigt duktig i köket, övar på att göra grymma frukostar och goda pannkakor. Allt som oftast lyckas han. Sierra funderar på hur hon ska uppfostra sitt barn. Ska hon ha lika tydliga regler som hon fick som barn?
Allt det intensiva arbetet tar på krafterna, så en tupplur efter jobbet satt aldrig fel. Sängen, som var den Sierra haft ända sedan hon flyttade till San Myshuno, var fortfarande lika oskön och gav henne om än mer ont i ryggen. Hon längtade till den dag när hon och Salim kunde köpa en ny.
Livet i lägenhet blev inte lättare bara för att de flyttat till en ny, lyxig våning i konstdistriktet. Grannarna här var nästan lika jobbiga som de i Culpepperhuset. Mitt i natten fick Sierra och Salim stiga upp för att säga till dem.
Trots att utskällningarna på grannarna alltid var befogade kunde inte Sierra låta bli att bli lika förbannad på Salim. "Måste du ta i så hårt när du säger åt dem?! Vi är ju nya i byggnaden... de kan ju inte börja hata oss redan! Och tänk när barnet kommer, tänk så skriker hen natten lång! Då kommer grannarna inte vara skonsamma mot oss" skriker hon.
Och plötsligt går vattnet. Som om aggressionerna blev för mycket. Salim svarar inte ens på Sierras utskällning, utan springer panikslaget in i lägenheten igen för att hämta den väska de packat flera veckor tidigare.
Flera timmar senare föds en son, som får namnet Jeremias Frostberg. En sött litet knyte av oändlig kärlek.
Frostgren: Det oväntade beskedet
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Salim kunde inte komma på en gång när Sierra ringde på natten. Men han kom så fort han kunde, och vid lunchtid hörde Sierra nyckeln vridas om i låset.
För att sysselsätta sig själv, och tänka på annat istället för att försöka sova hade hon varit vaken hela natten. Flera olika maträtter hade hon lagat, fixat sig, flätat håret och dragit på sig sin finaste klänningen. Egentligen visste hon inte varför, det var ju inte precis så att Salim skulle bry sig särskilt mycket om hur hon såg ut – för det hon skulle berätta kunde antingen rasera hela deras relation eller stärka den. Hon trodde på det senare alternativet. Om hon kände Salim rätt.
Med trevande ord berättade hon hur situationen var. Hon var säker på att hon var gravid. Med hans barn såklart. Salim tystnade, och tittade på henne en lång stund innan ögonen tårades. Sierra visste inte vad som pågick i hans tankar – var det tårar av lycka, eller panik?
Men hon hade rätt. Salim log, och grät glädjetårar. "Är det sant Sierra? Är du helt säker?" sa han, och försökte vända bort ansiktet för att inte visa tårarna som rann längs kinderna. "Ja, Salim. Jag är säker. Det är så mycket som pekar på det..." sa Sierra.
De förflyttade sig till sovrummet – och Sierra berättade hur hon mått de senaste veckorna. Morgonillamåendet hade hon trott var icke-vegetarisk mat som hon fått i sig, smärtan i ryggen trodde hon berodde på allt kontorsjobb. Hon var glad, men samtidigt skräckslagen. Hur ska de kunna ta hand om ett barn? Hur ska de två kunna ge sitt barn allt det vill ha och lite till? Ekonomin finns inte.
"Men du, hjärtat. Jag har några böcker som är färdigskrivna. Jag kan skicka dem till bokförslagen för att få några slantar. Allting kommer att lösa sig, jag lovar!" berättade Salim och masserade Sierras ömma axlar. Ja, så var det, allting kanske skulle lösa sig ändå.
Dagarna gick, och även om de nästan bodde tillsammans innan graviditetsbeskedet så var det om än tydligare nu. Salim hade tagit sina få tillhörigheter till Sierras lägenhet.
"Här kommer vi aldrig få plats med en spjälsäng!" sa Salim och tittade sig omkring i lägenheten. Sierra satt bara tyst och åt sin frukost, men kunde inte låta bli att le åt Salims framtidstankar. "Jag har faktiskt en kompis som säljer en lägenhet i Hakimhuset, du vet vid konstkvarteret? Handpenningen gick på några tusen, och om vi köper den omöblerad kommer vi absolut ha råd. Och möbler har vi ju..." fortsätter Salim drömmandes.
"Här kommer vi aldrig få plats med en spjälsäng!" sa Salim och tittade sig omkring i lägenheten. Sierra satt bara tyst och åt sin frukost, men kunde inte låta bli att le åt Salims framtidstankar. "Jag har faktiskt en kompis som säljer en lägenhet i Hakimhuset, du vet vid konstkvarteret? Handpenningen gick på några tusen, och om vi köper den omöblerad kommer vi absolut ha råd. Och möbler har vi ju..." fortsätter Salim drömmandes.
Frostgren: Störiga grannar och trasiga grejer
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Sakta men säkert har Sierra jobbat sig uppåt i sin karriär – sociala medier är hennes cup of tea, hon vet precis hur man marknadsför och driver trafik. Drömmen om att bli en internetpersonlighet, en såkallad influencer, svalnade dock för varje dag som gick. För att vara ärlig så kände hon sig lite för gammal för det – och intresset för att marknadsföra företag och andra personer tycktes växa desto mer.
Därför fick det bli så, när chefen äntligen befodrade henne till att sköta marknadsföringen för olika företag. Lönen låg på saftiga 44 simdaler i timmen, vilket var nästan dubbelt så högt än vad hon tjänat tidigare.
Numera sitter Sierra mest på kontoret, men den dagen hon har råd till att ha ett eget kontor där hemma börjar närma sig. Då kanske hon jobbar mer hemifrån, för det är ju skönt ändå.
För att inte bli helt galen av kontorets fyra väggar så tar Sierra varje chans hon får till att ta sig ut. Festivalen NördCon har vägarna förbi San Myshuno – och även om tv-spel och cosplay inte är något för henne, så bestämmer hon sig för att besöka festivalen iallafall.
Och visst gjorde hon rätt val. Väl där möter hon Salim – mannen som får hennes hjärta att hoppa över ett slag eller två. En oväntad kärlek som växt fram från en nära vänskap. Äntligen är de öppna med sina känslor för varandra, men ingen är förvånad. Alla deras gemensamma vänner, och till och med övriga stadsbor, har länge vetat om det de inte ens vetat om själva.
Att bo i lägenheten i Culpepperhuset börjar bli riktigt jobbigt. Jämt och ständigt får Sierra dunka på grannarnas dörr och be dem vara tysta. Antingen bråkar den äldre modern med sin son, eller så har hon ljudligt myspys med sin manliga vän – och är det inte det så är det sonen som har en livlig fest klockan tre på natten.
Alltid är det något – och den här gången kan inte Sierra behärska sina översvämmande aggressioner. Hon skriker på tanten och är så nära på att ge henne en dramatisk ölfil. Känslorna är överallt, mer än vad de brukar vara.
På tal om översvämmande känslor – så är varenda grej i lägenheten trasig. Toaletten svämmar över, handfatet får stopp i avloppet, spisen är trasig... och ja, you name it. Allt som oftast brukar Sierra ta de få kunskaper hon har och laga allting – men när hon inte har någon ork ringer till reparationsservicen, som börjar bli vana med att komma till henne mitt i natten.
Sierra går och lägger sig, trots att reparationssnubben fortfarande håller på och fixar. Den brusande aggressiviteten har lagt sig, och gått över till en djup ledsamhet. Men hon vet inte ens varför hon är ledsen. Varför dalar känslorna så drastiskt?
Ångesten tar över alla Sierras tankar – och det blir omöjligt att somna. Trots sent in på småtimmarna ringer hon Salim. Han måste komma över till henne. Nu. Nu på en gång.
Ångesten tar över alla Sierras tankar – och det blir omöjligt att somna. Trots sent in på småtimmarna ringer hon Salim. Han måste komma över till henne. Nu. Nu på en gång.
Frostgren: Fynda på loppis
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
När Sierra får höra att den lokala loppismarknaden är igång så springer hon dit – bokstavligt talat. Att fynda gamla antika möbler, eller helt nya också för den delen, är något som alltid haft en plats i Sierras hjärta.
Sierra har klarat sin privatekonomi ganska bra. Visst har hon fått hålla hårt i slantarna, men det har ändå gått runt. Trots en befodran från praktikant så tjänar hon alldeles för lite för att ekonomin ska fungera smärtfritt.
Helgerna fylls av hemmafester – om Sierra inte är ute och ränner på stan. Hennes kompisgäng har varken växt eller blivit mindre, men hon är nöjd med de vänner hon har. Förutom Salim är Jesminder hennes närmaste vän.
De festar och umgås tills småtimmarna – och det är högst märkbart att Sierra och Salim fattat tycke för varandra. Med tanke på hur mycket de hängt den senaste tiden, så är det inte konstigt. Båda är kreativa, och älskar att skriva. Förutom liknande intressen så har de också samma värderingar, och har alltid roligt tillsammans.
Kvällen slutar inte helt oväntat – för första gången tar Sierra och Salim steget, till något som är mer än bara goda vänner eller en flört. Det är de här de båda velat, i så lång tid, men aldrig vågat i rädsla för att förstöra en fin vänskap.
Morgonen efter jobbar Salim hårt på sitt författarskap medans Sierra tar en välförtjänt sovmorgon. De vet inte hur länge de var vakna natten innan. En sak är säker, de har kul tillsammans, hade kul tillsammans precis i stunden – och känslorna är besvarade. Känslorna som de inte knappt förstod att de hade för varandra. En stark förälskelse har växt fram från en starkare vänskap.Frostgren: "Du kan komma till mig mitt i natten"
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Sierra och Salim har blivit riktigt bra vänner. De smsar och pratar i telefon nästan varje dag, men de olika arbetstiderna har hindrat dem från att träffas. Sierra har ännu inte varit och hälsat på Salim, och trots att han inte bjudit in henne så knackar hon på hans lägenhetsdörr. Hon hade ju ändå vägarna förbi.
Salim ropar att det är öppet, Sierra öppnar dörren och kliver in – lägenheten var inte alls så som hon trodde att den skulle vara. Hon möts av sliten köksinredning, smutsigt golv, fula tapeter och en ytterst sparsam inredning. Det kanske inte var så konstigt att Salim inte bjudit hit henne.
Sierra vet sedan tidigare att Salim är en lat sim, men att hans lägenhet skulle se ut såhär hade hon aldrig väntat sig.
De sitter i soffan och småpratar. Sierra frågar diskret hur länge han bott här, och får till svars att det handlar om några år. Salim verkar inte alls förstå Sierras antydningar på den slitna lägenheten.
Plötsligt kurrar Sierra mage, och hon blir påmind om att hon inte hunnit äta middag. "Hungrig, eller? Det finns flingor i köket, känn dig som hemma!" säger Salim och tittar på henne. Men Sierra suckar, ställer sig upp och går till köket. Hon öppnar kylskåpet, som nästan ekar tomt – men lyckas hitta lite grönsaker att knåpa ihop en sallad av. "Oj, Sierra... en som dig skulle man ha i livet varje dag" skojar Salim, men en viss ton av allvar finns i hans röst. Båda två ler. Tänk om de skulle få spendera dagarna med varandra ändå.
Kvällen susar snabbt förbi, och även om de inte gjorde något speciellt så hade de riktigt roligt. De har alltid det, i varandras sällskap. De klickar med varandra på ett helt oförklarligt sätt.
När Sierra ska gå hem, så tar hon ett stort steg. Hon ger Salim sin extranyckel. "Nu kan du komma förbi, när du vill. Även om det är mitt i natten..." säger hon och går ut genom dörren. Hon ler för sig själv. Hon vänder sig inte om, men kan känna på sig att Salim blev förvånad.
När Sierra ska gå hem, så tar hon ett stort steg. Hon ger Salim sin extranyckel. "Nu kan du komma förbi, när du vill. Även om det är mitt i natten..." säger hon och går ut genom dörren. Hon ler för sig själv. Hon vänder sig inte om, men kan känna på sig att Salim blev förvånad.
Frostgren: Kryddfestivalen är i stan!
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Under sin tid i San Myshuno har Sierra inte haft tid att beöka någon av festivalerna – jobbet har alltid varit första prioritet. Men när Salim smsar henne och frågar om hon vill komma med, så är det klart att hon tackar ja!
Precis som Salim, så provar Sierra också maträtten Pho. Men det är alldeles för starkt för att hon ska kunna njuta av den, det känns som om det brinner i munnen. Salim har dock inte samma problem, och Sierra tittar på honom med avund – en dag ska hon också tåla stark mat, det har hon bestämt sig för! Men att äta med pinnar är det allra svåraste...
Efter den nya matupplevelsen bestämmer de sig för att spela lite basket. Sierra är helt värdelös, men det är även Salim. De skrattar åt varandra, nästan så pass så att man får ont i magen. Sierra har så roligt att hon glömmer bort tiden! För tiden brukar ju springa iväg när man har roligt, eller hur?
Under en vackert stjärnklar himmel kramar de varandra hej då. Sierra tackar Salim för att han tog med henne till kryddfestivalen. "Jag hade verkligen jätteroligt ikväll Salim, det här måste vi göra om! Tack så jättemycket... även om jag trodde jag skulle brinna upp av maten vi åt!" säger hon.
De håller om varandra, lite för länge. Sierra går hemåt, med världens största leende på läpparna.
De håller om varandra, lite för länge. Sierra går hemåt, med världens största leende på läpparna.
Frostgren: Dags för fest i lägenheten
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
På lediga kvällar eller helger ger Sierra ut sig i de olika distrikten. Trots få simdaler på kontot har Sierra lyckats hitta en helt okej fin klänning – så det är självklart den hon tar på sig första gången hon åker till det lyxiga Uptown-området.
Det exklusiva takområdet får Sierra att längta efter den dagen hon tar sig ut ur sin lilla etta, till en finare bostad. "Tänk om jag någon gång skulle ha råd till en egen takvåning. Ett penthouse som de i modedistriktet" tänker hon drömmandes. Den lägenhet hon bor i idag är bara en hyreslägenhet, så möjligheten att renovera ordentligt finns inte riktigt. Men trots det har hon lyckats få det rätt så fint. Nästa projekt lär bli att renovera köket, om hon någon gång skulle få råd till det.
Sierra låtsas höra till eliten när hon sitter på poolkanten i sin billiga baddräkt och fejk-RayBans. Det är tidigt på förmiddagen, och det är mest pensionärer på takvåningen. För att bygga upp sitt kontaktnätverk hälsar hon på dem, och låtsas tillhöra överklassen.
Långt nere, på marken under den grymt höga skyskrapan hörs demonstrationer. Sierra byter om till sin fina klänning igen och skyndar sig ner för att se vad det handlar om. Politik, demokrati och allting liknande fascinerar henne.
Staden San Myshuno slutar aldrig förvåna Sierra – vid en duktig gatumusikant står en ytterst intressant sim. Med sin extravaganta stil förstår Sierra snabbt att det här är en person värd att lära känna.
Han presenterar sig som Diego Lobo. "Sånahär simmar fanns aldrig i Granite Falls" tänker Sierra och låter blicken gå över Diego. De småpratar, och Sierra får veta att han jobbar som konstkritiker. Hans snobbighet skrämmer inte bort Sierra när hon berättar att hon egentligen är från vildmarken – hon lovar att de ska hänga någon dag.
Hon väljer att promenera hem, men blir distraherad av den väldoftande maten som kommer från matståndet utanför henne. Sierra beställer någon främmande mat, och blir genast besviken när hon halvvägs i ätandet inser att det är kött i rätten. Ångesten kommer direkt, och sätter sig i magen. Bokstavligt talat.
Sierra har länge tänkt på stadssimmarnas vänlighet, som om de är lite mer sociala än andra simmar. Hon snyftar över att maten inte är vegetarisk – och hör en manlig stämma bakom sig. "Ähh, det är inte lätt att veta om det är kött eller inte!" säger han och sätter sig bredvid Sierra. Han konstaterar snabbt att Sierra är ny i staden, och välkomnar henne varmt.
"Du kommer älska San Myshuno! Vi har typ bästa gymmet någonsin, du bara måste hänga med mig dit någon gång ju!" säger han och knuffar henne i sidan. Sierra skrattar, han får verkligen henne på bättre humör. Pranav Gandhi är hans namn, och Sierra är ganska säker på att det här är början på en stark vänskap. Kanske tar hon sig till gymmet ändå, trots att hon inte tränar.
I och med de många bekantskaper som Sierra lyckats skaffa sig, så kände hon att det är dags för fest. Ett spelbord köpt in, skrivbordet flyttas in till sovrummet och ett coolt, antikt barskåp i form av en jordglob lyckas också köpas för några hundra simdaler.
Gästerna som kommer är tacksamma över att få hälsa på Sierra – de deltar glatt i kortspelet och diskuterar vilt om allting mellan himmel och jord.
Leendet på Sierras läppar försvinner inte under hela kvällen. Hon är så lycklig över att äntligen kunna fylla sin lägenhet med simmar. Så mycket roligare med folk omkring sig!
Den vältränade, eller snarare biffiga, Pranav är den första att lämna festen. Trots att de bara träffats en gång för några dagar sedan så har en stark relation börjat ta form.
Hon kan inte urskilja om han är mer som en vän, eller om det faktiskt skulle kunna bli något mer utav det...
Vad tycker ni om The Sims 4 Stadsliv? Jag själv älskar det, men då har det varit min favoritexpansion sen The Sims 2.
Hon kan inte urskilja om han är mer som en vän, eller om det faktiskt skulle kunna bli något mer utav det...
Vad tycker ni om The Sims 4 Stadsliv? Jag själv älskar det, men då har det varit min favoritexpansion sen The Sims 2.
Frostgren: Att arbeta hemifrån
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Efter en sen kväll ute på stan var det riktigt jobbigt för Sierra att stiga upp ur sängen när alarmklockan ringde. Hon ringde sin chef och frågade med osäker röst om möjligheten fanns för henne att arbeta hemifrån. Och självklart kunde hon det – det finns bara några saker som Sierra måste göra!
Sierra la på luren och lutade sig tillbaka i stolen – lättad över att slippa pendla ut till praktikplatsen. Idag skulle hon ta all tid på sig, inte stressa, men ändå göra de uppgifter chefen gett henne. Hon ska blandannat checka in på en av stadens barer för att ge dem lite ny trafik.
Att arbeta hemifrån var om än bättre än Sierra trott. Så länge hon gör sitt jobb kan hon samtidigt göra vad hon vill. Hon tar kollektivtrafiken till det närmaste barstället, unnar sig en drink trots att hon egentligen inte har råd och samtalar med de simmar hon ser – J.Huntington den tredje är en riktig snygging att vila ögonen på.
Jameson "J" Huntington III, som han egentligen heter, pratar med Sierra på ett överlägset sätt. Som om han tror att han är bättre än henne. Sierra är dock inte förvånad, det var den vibben hon fick av honom redan från början. Trots det lyckas Sierra ta ner honom på jorden, och ett trevligt samtal följer.
Det intressanta samtalet med J.Huntington pågår långt in på midnattstimmen. Sierra tar en taxi hem, men hinner bara kliva ut ur hissen när hon hör hur grannar myspyser riktigt ordentligt.
Det värsta av allt är att Sierra vet att det är en äldre kvinna som bor där tillsammans med sin vuxna son. Det hörs tydligt att det är kvinnan som har manligt sällskap, så Sierra kan inte låta bli att hoppas att sonen inte är hemma och måste lyssna på sin mors intima umgänge.
Hon bankar aggressivt på lägenhetsdörren, och skriker sedan på grannen som öppnar. Sierra blir förvånad när grannkvinnan börjar skrika tillbaka – "Du är bara avundsjuk! Tänk om du också hade någon hemma hos dig, va!"
Jameson "J" Huntington III, som han egentligen heter, pratar med Sierra på ett överlägset sätt. Som om han tror att han är bättre än henne. Sierra är dock inte förvånad, det var den vibben hon fick av honom redan från början. Trots det lyckas Sierra ta ner honom på jorden, och ett trevligt samtal följer.
Det intressanta samtalet med J.Huntington pågår långt in på midnattstimmen. Sierra tar en taxi hem, men hinner bara kliva ut ur hissen när hon hör hur grannar myspyser riktigt ordentligt.
Det värsta av allt är att Sierra vet att det är en äldre kvinna som bor där tillsammans med sin vuxna son. Det hörs tydligt att det är kvinnan som har manligt sällskap, så Sierra kan inte låta bli att hoppas att sonen inte är hemma och måste lyssna på sin mors intima umgänge.
Hon bankar aggressivt på lägenhetsdörren, och skriker sedan på grannen som öppnar. Sierra blir förvånad när grannkvinnan börjar skrika tillbaka – "Du är bara avundsjuk! Tänk om du också hade någon hemma hos dig, va!"
Grannens hårda ord följer med in i Sierras egna sovrum. Det är ju faktiskt sant, det hon sa. Hon har inga vänner som kommer och hälsar på, ingen familj som kan ta sig hit – men framför allt ingen kärlek i form av en partner.
Den här natten lägger sig ensam. Som alltid. Hon är inte gjord för att leva ensam – Sierra vill ha någon att dela livet med.
Sierra väljer att jobba hemifrån lite oftare. Det är inte så att hon inte gillar kontoret, men att arbeta hemifrån ger henne friheten till att utforska staden. Just den här dagen får hon som uppdrag att besöka konstkvarteret – det första hon gör är att besöka baren och skriva en status om det.
Hon bestämmer sig för att prova bubbelblåsaren när det ändå inte är någon annan där – men börjar genast hosta, och blir snabbt omtöcknad. "Ah, tjejen, det är första gången förstår jag?" säger bartendern. Sierra nickar bara till svars, hon är inte på humör för att presentera sig själv ordentligt.
När Sierra är påväg hem möter hon Salim Benali – de har aldrig träffats förut, men Sierra presenterar sig. Tydligen viktigt att presentera sig för Salim, men inte för bartendern. De pratar ytligt en stund, om att Sierra är ny i stan och allting sådant.
Sierra hinner knappt komma hem innan telefonen vibrerar. Hon nästan gapar av förvåning när hon ser vem det är – "Salim...? Hur fick han tag i mitt nummer?!" svarar hon på hans sms. Det plingar efter bara några sekunder, och Salim svarar att han fått det av deras gemensamma vän Jesminder, som också är en god vän till honom.
Sierra är inte förvånad längre – även om hon inte känner Jesminder superbra så vet hon precis vad Jesminder skulle göra för att Sierra ska lära känna fler av stadens invånare. Ge ut hennes nummer till exempel. Men Sierra orkar inte fundera mer över det, hon är bara glad över chansen till en ny vän. Hon fixar sig i badrumsspegeln och smsar Salim, med adressen hon bor på, att det är helt okej att han kommer över.
De gör inte så mycket den kvällen. Sierra bjuder på grönsallad och de äter middag tillsammans. Hon faller genast för det faktum att han är skribent och drömmer om att bli författare. Trots att de slagit på en film på teven, så spenderas resten av kvällen med att bara prata. Om allt mellan himmel och jord!
Man skulle kunna tro att jag arrangerar mina stories, eller mitt spelande. Men det gör jag inte. Det är klart att jag kan ha en bild av hur saker och ting ska bli, men jag låter mina simmars fria vilja styra det mesta. Hur gör ni när ni spelar?
Man skulle kunna tro att jag arrangerar mina stories, eller mitt spelande. Men det gör jag inte. Det är klart att jag kan ha en bild av hur saker och ting ska bli, men jag låter mina simmars fria vilja styra det mesta. Hur gör ni när ni spelar?
