Frostgren: Det oväntade beskedet
| Postat i: TS4: Familjen Frostgren
Salim kunde inte komma på en gång när Sierra ringde på natten. Men han kom så fort han kunde, och vid lunchtid hörde Sierra nyckeln vridas om i låset.
För att sysselsätta sig själv, och tänka på annat istället för att försöka sova hade hon varit vaken hela natten. Flera olika maträtter hade hon lagat, fixat sig, flätat håret och dragit på sig sin finaste klänningen. Egentligen visste hon inte varför, det var ju inte precis så att Salim skulle bry sig särskilt mycket om hur hon såg ut – för det hon skulle berätta kunde antingen rasera hela deras relation eller stärka den. Hon trodde på det senare alternativet. Om hon kände Salim rätt.
Med trevande ord berättade hon hur situationen var. Hon var säker på att hon var gravid. Med hans barn såklart. Salim tystnade, och tittade på henne en lång stund innan ögonen tårades. Sierra visste inte vad som pågick i hans tankar – var det tårar av lycka, eller panik?
Men hon hade rätt. Salim log, och grät glädjetårar. "Är det sant Sierra? Är du helt säker?" sa han, och försökte vända bort ansiktet för att inte visa tårarna som rann längs kinderna. "Ja, Salim. Jag är säker. Det är så mycket som pekar på det..." sa Sierra.
De förflyttade sig till sovrummet – och Sierra berättade hur hon mått de senaste veckorna. Morgonillamåendet hade hon trott var icke-vegetarisk mat som hon fått i sig, smärtan i ryggen trodde hon berodde på allt kontorsjobb. Hon var glad, men samtidigt skräckslagen. Hur ska de kunna ta hand om ett barn? Hur ska de två kunna ge sitt barn allt det vill ha och lite till? Ekonomin finns inte.
"Men du, hjärtat. Jag har några böcker som är färdigskrivna. Jag kan skicka dem till bokförslagen för att få några slantar. Allting kommer att lösa sig, jag lovar!" berättade Salim och masserade Sierras ömma axlar. Ja, så var det, allting kanske skulle lösa sig ändå.
Dagarna gick, och även om de nästan bodde tillsammans innan graviditetsbeskedet så var det om än tydligare nu. Salim hade tagit sina få tillhörigheter till Sierras lägenhet.
"Här kommer vi aldrig få plats med en spjälsäng!" sa Salim och tittade sig omkring i lägenheten. Sierra satt bara tyst och åt sin frukost, men kunde inte låta bli att le åt Salims framtidstankar. "Jag har faktiskt en kompis som säljer en lägenhet i Hakimhuset, du vet vid konstkvarteret? Handpenningen gick på några tusen, och om vi köper den omöblerad kommer vi absolut ha råd. Och möbler har vi ju..." fortsätter Salim drömmandes.
"Här kommer vi aldrig få plats med en spjälsäng!" sa Salim och tittade sig omkring i lägenheten. Sierra satt bara tyst och åt sin frukost, men kunde inte låta bli att le åt Salims framtidstankar. "Jag har faktiskt en kompis som säljer en lägenhet i Hakimhuset, du vet vid konstkvarteret? Handpenningen gick på några tusen, och om vi köper den omöblerad kommer vi absolut ha råd. Och möbler har vi ju..." fortsätter Salim drömmandes.
