Äntligen var hon här. I San Myshuno. Lägenheten Sierra fått hade hon verkligen kämpat för – alla andra lägenheter hon varit intresserad av hade antingen skumma grannar, konstiga områden eller på tok för dyra hyror. Och hon ville inte dela lägenheten med någon annan, hon skulle ju klara sig själv! 

Den här lägenheten låg alladeles intill stadens kryddmarknad – i Culpepperhuset. Veckohyran låg bara på 400 simdaler! Sjukt bra för att bo mitt i smeten.

När hissen plingade till så kunde Sierra inte låta bli att känna en sådan frihet. Hon klev ur hissen och skrev direkt till sina föräldrar – "jag är framme nu, ska precis låsa upp lägenheten, så taggad! hoppas allt kommit på plats med flyttfirman".

Allting var på plats, precis som det skulle! Alla möbler var loppisfynd och saker som föräldrar och släktingar bett Sierra ta. Hon hade inte råd med mer – lägenheten hade kostat hur mycket som helst. Trots det klev hon in och förvånades av känslan av tillhörighet. Hon kände sig hemma. Det här var vad hon hade längtat till hela livet. Hon kände aldrig att hon passade in i Granite Falls – och kanske skulle stadslivet passa henne bättre.